Taktiksnack

Imorgon ska vi till Vatikanen för att se Michelangelos verk i Sixtinska kapellet och Raphaels Stanzer så för att förbereda oss lite stannade vi på institutet idag för en hederlig föreläsning. Det var trevligt, det var som att bo på ett internat och för att spä på känslan lite klädde jag upp mig i pressade chinos, skjorta, slips och vattenkammat.
Men jag gissar att föreläsningen egentligen inte handlade så mycket om Michelangelo och Raphael utan mer om hur vi ska lägga upp taktiken för att inte bli nedtrampade av de förväntade horderna av turister som också ska dit. Sabrina ska nämligen inte med utan vi står moderslösa inför denna vår allra svåraste uppgift.
Planen är att anlända 08.37 då den första vågen av amerikaner vällt in men norrmännen/japanerna fortfarande sitter i bussarna, där finns vår öppning. Väl inne springer vi allt vad vi kan till Sixtinska utrustade med skygglappar för att inte lockas att stanna upp vid konsten på vägen dit. Förlorar vi någon vänder vi inte om; kursen kommer alltid i första hand! När luften tar slut i kapellet på grund av det förväntade anfallet av morgontrötta och spritdoftande svenskar/finländare gör vi chock uppför trappan till Raphaels Stanzer. Där turas vi om att spärra ingången för den spanska inkvisitionen av surmulna señoras från Sevilla innan det är var man/kvinna för sig själv till utgångarna. Går allt som det ska är vi utanför portarna 10.52 med en förväntad reducering av antalet kursdeltagare med 30%.

Måtte lyckan stå oss bi!