Tillbaka i storstan' efter en grym tid i Florens. Vi har haft det himla bra men är också komplett slutkörda, så vi är glada att vara tillbaka i den eviga staden. I slutet av vår lilla resa kände vi oss (var vi) sjukt äckliga i och med att vi "packade lätt" och dessutom uppvisar vi alla mystiska bett som vi gissar inte kommer från mygg utan från härliga små djur som frodas i dåligt städade hotellmiljöer.
Vi avslutade Florens med ett riktigt spektakel: Michelangelos Sagrestia Nuova i S. Lorenzo, familjen Medicis patronats- och gravkyrka. Själva kyrkan var fin, likaså storhertigarnas Cappella dei Principi men när man kom in i Sagrestia Nuova blev vi alla mer eller mindre saliga. Saken är ju den att vi nästan slentriantittar på konst i och med att vi ser så mycket men ibland hamnar man framför en fresk, ett porträtt eller en byggnad som tar andan ur en och som får en att minnas varför man läser konstvetenskap över huvud taget. Jag kunde se Torbjörn Fulton framför mig dra på i 180 om Lorenzo il Magnifico hit och Brunelleschi dit samtidigt som man antecknade så frenetiskt att pennan brann och pappret grät. Så när Sabrina var klar slog jag mig ner och spenderade nästan en timme i det lilla rummet och var riktigt, riktigt "konstvetenskaplig".
Så här gött hade vi det i Firenze:
1 kommentar:
Åh vilken glad och fin bild!
Skicka en kommentar