Gårdagens vin

Eftersom det är höst även här nere där det är varmt (det är bara lite mindre varmt) så stod det höstig mat på menyn idag. Huvudrätten bestod av involtini på kalv fyllda med smörstekta champinjoner och mozzarella. Till det en sallad på rucola och parmesan. Av någon outgrundlig anledning öppnade jag dock inte en flaska vin till maten!!! Utan dagens vin kommer istället från Florens då detta vin även det avnjöts till involtini och då passade utmärkt.

Restaurangen skall ha all eloge då vi bad om en flaska rött och en flaska vitt av husets vin och in dundrade två st. 1,5 L flaskor av helt okej Chianti. Bra jobbat Florens!

The Farneses

De sista dagarna den här veckan är tillägnad familjen Farnese och deras överdåd när det gäller arkitektur och konst och som verkligen exploderade efter att Alessandro Farnese lyckats roffa åt sig den heliga stolen. Vilken härlig karl; så fort han var installerad började han dela ut titlar, gods och gårdar åt de andra familjemedlemmarna som snabbt satte sprätt på pengarna. "That's what family's for" som de brukar säga på andra sidan Atlanten. Tur för oss som gillar konst att det fanns sådana härliga mecenater som verkligen utnyttjade att anlita de bästa av de bästa för att förhärliga familjen, legitimera rätten till makten och visa på hur mycket cash de hade. Idag gjorde vi Campidoglio och Palazzo Farnese och morgon är det Caprarola med Villa Farnese som gäller, det kommer bli Awesome!

Helgerån

Det var fruktansvärt.
Som en brölande massa i slaktfållan böljade de fram och tillbaka i Sixtinska kapellet. Odören av tätt packade människor från världens alla hörn stack i min näsa när den fuktiga vatikanluften blandade sig med andedräkt, svett och gud vet vad.
För det facila priset av 14€ kan dagens upplevelser bäst beskrivas som merkantilismens helgerån i templet.
Benedictus XVI's gettin' paid!

Taktiksnack

Imorgon ska vi till Vatikanen för att se Michelangelos verk i Sixtinska kapellet och Raphaels Stanzer så för att förbereda oss lite stannade vi på institutet idag för en hederlig föreläsning. Det var trevligt, det var som att bo på ett internat och för att spä på känslan lite klädde jag upp mig i pressade chinos, skjorta, slips och vattenkammat.
Men jag gissar att föreläsningen egentligen inte handlade så mycket om Michelangelo och Raphael utan mer om hur vi ska lägga upp taktiken för att inte bli nedtrampade av de förväntade horderna av turister som också ska dit. Sabrina ska nämligen inte med utan vi står moderslösa inför denna vår allra svåraste uppgift.
Planen är att anlända 08.37 då den första vågen av amerikaner vällt in men norrmännen/japanerna fortfarande sitter i bussarna, där finns vår öppning. Väl inne springer vi allt vad vi kan till Sixtinska utrustade med skygglappar för att inte lockas att stanna upp vid konsten på vägen dit. Förlorar vi någon vänder vi inte om; kursen kommer alltid i första hand! När luften tar slut i kapellet på grund av det förväntade anfallet av morgontrötta och spritdoftande svenskar/finländare gör vi chock uppför trappan till Raphaels Stanzer. Där turas vi om att spärra ingången för den spanska inkvisitionen av surmulna señoras från Sevilla innan det är var man/kvinna för sig själv till utgångarna. Går allt som det ska är vi utanför portarna 10.52 med en förväntad reducering av antalet kursdeltagare med 30%.

Måtte lyckan stå oss bi!

Sovmorgon

Idag sov jag till strax innan kl. två. Jag hävdar att det beror på att jag är slutkörd efter att ha pluggat så hårt men de andra envisas med att påstå att drinkarna vi drack igår har något att göra med det?!

Nåväl. Efter en lugn dag på institutet så gick jag, Sofia och Cecilia till utställningen om Belini på Quirinalen, den var rätt fin men det sjukaste såg vi när vi skulle gå hem. Man har en väldigt fin utsikt över staden från Quirinalen och på hela himlen såg vi gigantiska svärmar av småfåglar, gräshoppor eller gud vet vad. De rörde sig exakt som fiskstim och det såg antingen häftigt eller läskigt ut beroende på hur man är lagd. Cecilia hävdade bestämt att det var undergången som var över oss men jag tvivlar lite; sjukt häftigt var det i alla fall.

Nu vankas det lördagsmiddag hemma på institutet: kyckling i vin á la Cnowlén.
Kom in om du har vägarna förbi så bjuder vi på mat och vin!

Dagens inälvor samt Dagens sprit

Toskanas kullinariska läckerheter sprider sig för den gastronomiskt lagda långt utanför det traditionella fältet av vilt; som vildsvin och hare; fläsk från Cinta Senese och nöt som Bisteca Fiorentina. För att riktigt känna smaken av den gudomliga komedin rekomenderas kalvens tredje mage som undertecknad avnjöt en kväll utan att riktigt veta vad det var. Vi gissade alla på kalvens lunga men ack så fel vi hade. Och tur var det för som alla vet är kalvens tredje mage den i särklass mest smakfulla magen och betydligt bättre och exklusivare än de andra. Mmmmmm....

Då vi befann oss i denna mellanitalienska guldgruva behöver jag knappast antyda att vi drack, tvättade oss och borstade tänderna med Chianti, det säger sig självt.
Istället över till andra spännande törstsläckare. Florensresan innehöll både fina viner, bubbliga viner, brittisk öl, venetianska findrinkar och internationella skogshuggardrinkar som den halvliter Long Island Ice Tea jag och Carin Cnowlén bedövade våra smaklökar med en måndagkväll. Tack för det Carin!

Arrivederci Firenze; Ciao Roma

Tillbaka i storstan' efter en grym tid i Florens. Vi har haft det himla bra men är också komplett slutkörda, så vi är glada att vara tillbaka i den eviga staden. I slutet av vår lilla resa kände vi oss (var vi) sjukt äckliga i och med att vi "packade lätt" och dessutom uppvisar vi alla mystiska bett som vi gissar inte kommer från mygg utan från härliga små djur som frodas i dåligt städade hotellmiljöer.
Vi avslutade Florens med ett riktigt spektakel: Michelangelos Sagrestia Nuova i S. Lorenzo, familjen Medicis patronats- och gravkyrka. Själva kyrkan var fin, likaså storhertigarnas Cappella dei Principi men när man kom in i Sagrestia Nuova blev vi alla mer eller mindre saliga. Saken är ju den att vi nästan slentriantittar på konst i och med att vi ser så mycket men ibland hamnar man framför en fresk, ett porträtt eller en byggnad som tar andan ur en och som får en att minnas varför man läser konstvetenskap över huvud taget. Jag kunde se Torbjörn Fulton framför mig dra på i 180 om Lorenzo il Magnifico hit och Brunelleschi dit samtidigt som man antecknade så frenetiskt att pennan brann och pappret grät. Så när Sabrina var klar slog jag mig ner och spenderade nästan en timme i det lilla rummet och var riktigt, riktigt "konstvetenskaplig".

Så här gött hade vi det i Firenze:

Konstchock

Det är dåligt med inlägg nu - jag vet - men det är hektiskt tempo här i Florens. När vi inte tittar på konst tittar vi på amerikaner och när vi inte gör det så äter vi, dricker vin och whisky och undviker amerikaner. Sedan så är det ju hela grejen med att tråckla sig ut på den lilla avsatsen när det skall kommuniceras. Men i alla fall.
Mängden konst vi upplever under denna vår lilla kurs börjar göra sig påmind. Igår stod Ufizzierna på schemat, vi fick två timmar på oss vilket vi alla trodde skulle räcka till någorlunda. När en timme och en kvart gått och man inte ens hade börjat nosa på samlingarna utbröt hos alla en mindre panik och den stora jakten på favoritverken började. Det resulterade i att vi sprang runt som galningar och kastade blickar på mästerverk till höger och vänster för att kunna säga att "man sett dem" och för att sedan kunna undvara några minuter extra vid de verk man verkligen ville studera. Själv hittade jag inte riktigt Caravaggiosamlingen först och irrade runt i mörkret hos Giottoutställningen innan jag till slut efter många trappor och krökar kunde andas ut framför Bacchus. Fantastiskt är det enda jag säger men jag säger det igen: Fantastiskt!
Idag hade vi egen dag och jag tog mig till Palazzo Pitti som flera av de andra. Men storleken på palatset och omfattningen av konstsamlingen blev nästan övermäktig, det blev för mycket. Jag gled runt som i ett töcken och reagerade knappt på Rafael hit och Bronzino dit och då har det gått långt. Efter några timmar var jag tvungen att gå hem till hotellet, bädda ner mig och landa och så gjorde de andra också. Vi har överdoserat konst... vi är knarkare.

Awesome!

Jag lyckas snylta trådlöst internet från hotellet bredvid genom att sitta på den lilla avsats som våra balkongdörrar öppnar upp till. Tyvärr är signalen inte den bästa och himlen börjar mörkna så det får bli kort.

Florens är "f**king fantastic!" som de c:a 1,5 miljoner amerikaner som är här skulle säga. Förutom att både Texas, Kansas och Nebraska deporterar sina medborgare hit så är det en ynnest att få spendera tid i denna lilla pärla fullsmockad med konst, mat, vin och saker gjorda av döda kalvar. Inga skor än men väl en nätt liten handväska för män (tror jag, det kan vara en kuvertväska för kvinnor också).
I alla fall. Florens är finfint!

Mot Florens

Då var det dags att lämna den eviga staden för den toskanska myllans metropol: Firenze. Vi har packat idag och problemet som förut bara naggade lite har nu blivit akut. Jag måste ha nya skor, det här går inte. Självklart finns det hur mycket skor som helst i Rom men jag har väntat på att finna de ultimata; de som är tillverkade av en mycket, mycket gammal man i en liten, liten butik av skinnet från en späd, späd kalv. Men nu går det inte att vänta längre, Florens får äran att förse mig med de första paret skor. Grattis Florens!

Väl i Florens så har jag upptäckt att vårat schema inte innehåller en visit till S. Felicita och Jacopo da Pontormos mästerverk Deposizione. Skandal!
Tur då att vi har tid på söndag att fördriva bäst vi vill, jag kommer definitivt göra ett besök till mitt absoluta favoritverk från mannierismen.

Över vattnet

Skepp Ohoj seglarvänner!
Idag tog vi oss över Tibern till Trastevere för att besöka S. Cecilia in Trastevere och S. Maria in Trastevere. Nu kanske ni med anledning av rubriken tror att vi tog oss över Tibern med båt men så var icke fallet, Rom har utmärkta broar, det var bara för att påkalla uppmärksamhet.

Båda kyrkorna har senantika anor och har restaurerats och byggts om under seklerna med 800-tals, 1500-tals och 1700-talstillägg. Att vi besökte båda två var på grund av att vi skulle spana in Pietro Cavallinis fresker och mosaiker i dem som är av utsökt kvalitet. Så utsökt att vi nästan fick hålla tillbaka vår kära professora Sabrina när hon skulle berätta om dem.
Nu är fallet så att uppe hos nunnorna i S. Cecilia fick man inte fotografera och i S. Maria var det en pågående begravning så vi gjorde besöket kort där, tyvärr finns det alltså inga bilder på Cavallinis verk.
Däremot finns det bilder på Stefano Madernos utsökta skulptur av martyren St. Cecilia i kyrkan med samma namn:

Imorgon drar vi till Florens. För oss som gillar konst är det som att släppa lös ett gäng rävar i Skansens inhägnad för kaniner...

Dagens vin

Alla gillar bubblor och finns det i vinet är det extra fint:
Namn, ursprung och druva är mindre viktigt klockan två på natten men gott var det; så gott att vi plockade in fyra flaskor.

Lördag

Det är ju helg och därmed gör La Famiglia Svedese Rom osäkert.

In Nomine Patris, et Filii, et Spiritūs Sancti

Rock n' roll!

Sacro Speco inklusive lunch

Igår hade vi egen studiedag vilket innebar att vi (helst) skulle spendera dagen med våra egna uppgifter. Personligen har jag som ni kanske känner till Santa Maria del Fiore i Firenze men även Campidoglio och Piazza San Marco här i Rom som kommer att dyka upp inom en snar framtid.
Det var rätt gött att få spendera en dag på institutet och bara glida runt mellan böckerna. Och vi hade även en himla tur; för precis utanför fönstret till våra studieplatser höll byggjobbarna på med att tryckluftsborra bort betongfundamentet till den kran som stått monterad där. Hela dagen: RATATATATATA, så himla fin musik när man läser tyska artiklar från 30-talet med citat på italienska. Nu är fanskapet borta i alla fall.

Tur då att vi idag fick åka på road-trip till Subiaco. Det är den lilla by där Nero bestämde sig för att bygga en villa och anlägga sjöar. Det är även där som St. Benedictus valde att krypa in i en grotta i tre år för att sedan komma ut, sträcka på sig och grunda Benedictinerorden.
På schemat stod två klosterkyrkor: Sacro Speco (grottan) och S. Scolastica men vi hann bara med den första för efter att munkarna kört ut oss råkade vi äta lunch och vilken lunch sedan. Magisk Ravioli con sugo di carne och efter det en fantastisk Vitello al forno con insalata mista, med tillhörande vitlöksbröd, vanligt bröd och vin. Så efter det fanns det inte en chans att vi orkade med S. Scolastica också utan raka vägen tillbaka till Roma.

Så här såg det i alla fall ut i Sacro Speco med fina fresker utförda av hantverkare från Siena på 1300-talet och som verkligen visar övergången från det bysantinska arvet tillbaka mot mer klassiska ideal, en form i vilka Sienamålarna låg i framkant och Duccio var en förgrundsfigur:

Slöfock!

Jag tror att de andra sitter i biblioteket, jag tror att de är duktiga och studerar.
Själv ligger jag i sängen och läser John Dickie's Cosa Nostra; den ingår inte i kurslitteraturen.

Snart får jag nog ta mig samman och vandra upp hit:

I köket.

Idag har jag läst, skrivit, läst, analyserat, läst och karakteriserat S. Maria del Fiore så till den milda grad att jag blivit lite lite galen. Därför blir det inget inlägg om dagens aktiviteter på bloggen utan istället en stilstudie över lördagens middag, ett lyckat samarbete mellan gastronomiska storheter från Umeå, Uppsala och Stockholm. Själv var jag ansvarig för köttet för ingen går igång på kött lika mycket som undertecknad (om man inte räknar med undertecknads far men han är ju inte i Rom).





The Crew











The Action






The Result; Kalvfilé fylld med Parmigiano - Reggiano, Grana - Padano och Basilika, toppad med Prosciutto Crudo di Parma.

Välkommen på ett smakprov om du har vägarna förbi önskar köket!

Tivoli

Idag var det dags för första egna exkursionen och den gick garanterat till Tivoli.

Tivoli är en liten myspys-stad i bergen utanför Rom dit förmögna romare sedan antiken dragit sig tillbaka för lite laidback lantliv. Här byggde man sig enkla gårdar där man kanske lät anlägga en damm eller två eller hundra eller tvåhundra för dra på trissan vilka arkitektoniska skapelser vi fick se. Vi började med en rask promenad till Hadrianus villa, det enorma komplex kejsaren lät uppföra med påminnelser om den då kända världens alla hörn, och som är väldigt väl bevarat för att ha några år på nacken. Efter en kaffe fortsatte vi till Villa d'Este med sina fina takstuckaturer och framförallt fantastiska fontäner och vattenspel. Två poäng till Tivoli; det hade kunnat blivit fler men det var förvirrande att ta sig dit med tåg som inte gick när de skulle, hemliga bussar och en generell attityd till service som mer påminner om hur man i Rumänien gav service till Ceauşescu en kall vinterdag i december 1989. Annars var det väldigt bra och vi hade alla en fantastisk liten utflykt.

Peter, okäääääääj.

Idag hade vi den stora äran att få gå ner i nekropolen under S. Pietro i Vatikanen. Målet var inte basilikan eller Petrus grav i sig utan det faktum att nekropolen är den bäst bevarade romerska gravplatsen i Rom. Anledningen till det är att man fyllde ut sluttningen där gravplatsen låg med jordmassor för att uppföra Konstantins första Peterskyrka.
Besöket gav en riktigt bra inblick i hur romarna byggde sina arkitektoniskt intressanta nekropoler och det fanns väldigt fina lämningar av murar, fresker, mosaiker och sarkofager.

Det absolut allra bästa med besöket var dock att vi hade en komplett galen guide. Denna lilla italienska Donna, Laura, levererde den mest dramatiska guidade tur jag någonsin varit på. Det började i det första rummet i kryptan där vi snabbt gick förbi några sarkofager för "Theeeeese is justa ordinari vaaatican a-bishops; no importante". Sedan levererade hon en show av aldrig skådat slag med volymväxlingar, tempoförskjutningar, sjukt dålig engelska och katolsk propaganda. Höjdpunkten på turen (men inte för oss konststuderande - lite finare, lite bättre) var när vi kom fram till Petri grav: då fick vi gå fram en och en och titta på ett hål där någon hade satt en glödlampa så det lyste lite mystiskt orange. Laura, med lugn nästan viskande röst: "Arcceologica excevetiön, the glows from the left cames from the tom-b", mycket dramatik för ett hål i väggen. Efter det rundade vi hörnet och fick titta på benen av Petrus, eller som Laura var tvungen att säga: det som Vatikanen tror är Petrus ben för ingen har så klart ingen aning. De var väldigt fint placerade i plexiglaslådor i alla fall. Simon, vår Romexpert pallade inte riktigt trycket utan var tvungen att ifrågasätta Laura, det skulle han inte ha gjort för han fick sig en redig uppläxning i antik arkeologi trots att han är Fil. Dr. och Institutets forskarassistent.
På vägen ut smet vi in i kyrkan men hela Texas, halva Spanien och södra Tyskland var där inne så vi gick ut igen.
Som avslutning på denna första dag hemma hos Ratzinger & Co. kollade vi in fantastisk påvekitsch i fomr av planscher, vykort, flasköppnare, kylskåpsmagneter med mera.

På återseende, Il Papa, vi möts snart igen.

Dagens vin

Efter att ha spenderat några timmar bland romerska fresker, grekiska skulpturer och etruskiska saker av lera somnade jag sött in för en behaglig men kanske inte så välförtjänt siesta. Passande nog enligt det spanska temat lagade den gode Husmodern (Cecilia) en fantastiskt god Frittata till middag.

Men nu är vi ju inte i Spanien utan i Rom och därför passade vi på att öppna en flaska lokalt producerat vin: Fontana Morella, från år 2007 har stampats av lokala Laziofötter och var ett perfekt komplement till rätten med sin något rustika karaktär. Det var faktiskt så bra att det fick följa med upp i Institutets aditorium för två avsnitt av Rome innan det var dags att krypa till kojs i förberedelse för besöket hos påven och Petrus imorgon.

Coloseum och Kejsarfora

Då var det dags att gå in i all turisms urmoder; samlingspunkt för all världens frilansande guideverksamhet, prylförsäljning och män som klär ut sig för att fotograferas med inte ont anande amerikanskor och japanskor... Coloseum.
Det är tur att man går en konstvetenskaplig kurs för annars hade det varit rätt enerverande att stångas med Horst, Jackie och Yamato uppför trapporna. Resultatet vi fick av att koppla arenan till dess socio-politiska funktion under principatet och dominatet och dess senare märkliga kombination av martyrium och stenbrott för påvarna bara måste vara mer intressant än när Marco-Maria berättar för sin grupp om "The killinga of the gladiatora waaas avery bloody; imagina the alion biting the head of aslave-a, ha ha ha".
Vi gick sedan över till kejsarnas fora och kontextualiserade dem från antiken fram till idag. Pantheon - som stod på schemat - tar vi en annan dag.