Konstchock

Det är dåligt med inlägg nu - jag vet - men det är hektiskt tempo här i Florens. När vi inte tittar på konst tittar vi på amerikaner och när vi inte gör det så äter vi, dricker vin och whisky och undviker amerikaner. Sedan så är det ju hela grejen med att tråckla sig ut på den lilla avsatsen när det skall kommuniceras. Men i alla fall.
Mängden konst vi upplever under denna vår lilla kurs börjar göra sig påmind. Igår stod Ufizzierna på schemat, vi fick två timmar på oss vilket vi alla trodde skulle räcka till någorlunda. När en timme och en kvart gått och man inte ens hade börjat nosa på samlingarna utbröt hos alla en mindre panik och den stora jakten på favoritverken började. Det resulterade i att vi sprang runt som galningar och kastade blickar på mästerverk till höger och vänster för att kunna säga att "man sett dem" och för att sedan kunna undvara några minuter extra vid de verk man verkligen ville studera. Själv hittade jag inte riktigt Caravaggiosamlingen först och irrade runt i mörkret hos Giottoutställningen innan jag till slut efter många trappor och krökar kunde andas ut framför Bacchus. Fantastiskt är det enda jag säger men jag säger det igen: Fantastiskt!
Idag hade vi egen dag och jag tog mig till Palazzo Pitti som flera av de andra. Men storleken på palatset och omfattningen av konstsamlingen blev nästan övermäktig, det blev för mycket. Jag gled runt som i ett töcken och reagerade knappt på Rafael hit och Bronzino dit och då har det gått långt. Efter några timmar var jag tvungen att gå hem till hotellet, bädda ner mig och landa och så gjorde de andra också. Vi har överdoserat konst... vi är knarkare.