
Detta var förstås inte enbart negativt, (trots att vi då många gånger sågs svära och hytta näven åt vädergudarnas håll) utan inramade landskapet kring Caprarola och Bagnaia i suggestiv dimma. Vackra dis flöt omkring i luften som vilseledda molntussar, och utgjorde egentligen ett fulländat sceneri till Palazzo Farneses grotta, situerad i trädgården bakom palatset, där vi genom guidens gunst och nåd till och med fick beskåda vattenspelet; droppar som regnade från hela grottans tak ner i dammen under.

Men nu har som sagt solskenet återkommit, och turisterna har återigen slängt av sig kläderna för att strosa ner Via del Corso i shorts och flip-flops. Med veckan har även Michelangelo gjort återtåg in i kursen och våra studier, då vi besökt både Julius II:s gravvård i S. Pietro in Vincoli, där David för övrigt framförde en makalöst trevlig presentation, och Campidoglio; två väldigt fina exempel på att stora konstnärers drömmar, och i synnerhet Michelangelos, inte alltid kan uppfyllas.
Imorgon tänkte vi storma Frankrikes ambassad, och eftersom denna lämpligt nog är inhyst i familjen Farneses citypalats delvis kreerad av nämnda Michelangelo passar vi nog på att samtidigt studera både arkitektur och fresker. Nu väntar förberedande taktiksnack med Sabrina i auditoriet.
På återseende,
Jessica
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar