lördag 24 oktober 2009

Sabato

Kursens fjärde vecka, rubricerad "Rom under renässansen", börjar så sakteliga lida mot sitt slut. Renässansen är emellertid, som ni säkert också förstår, inget man bör - eller för den delen ens kan - hasta förbi inom en så pass begränsad tidsrymd. Temat kommer således följas upp också under nästkommande vecka, men det är att gå händelserna i förväg. Helg är ju, som bekant, ekvivalent med rekapitulation och begrundan (bland annat):

De gångna dagarna har bl.a. bjudit finfrämmande (se inlägg nedan); avlagt besök på utställningen Caravaggio/Bacon på Galleria Borghese (åter, se inlägg nedan); ett par seminarier i institutets auditorium; utflykter i Vatikanmuseernas labyrintiska vindlingar; närkontakt (nåja) med Papa Benedetto himself; tafatta försök (jag talar här för mig själv) att greppa den i milda ordalag monumentala Peterskyrkan; samt, som avslutning under fredagen, exkursion under regntunga skyar till löjligt vackra Villa Farnese och Villa Lante i Caprarola respektive Bagnaia.

En highlight av flera: Under onsdagen var det meningen att vi kursdeltagare på egen hand skulle söka ta oss in i och orientera oss genom Vatikanmuseerna, för att väl där koncentrera oss på de inte helt okända konstnärliga insatser som Rafael och Michelangelo står som upphovsmän till: Dekorationen av Stanzerna respektive Sixtinska kapellets tak och altarvägg. De svårgenomträngliga horder av högljudda, ivrigt fotograferande turister vi fruktade skulle blockera vägen för vetenskapen (läs oss) uteblev lyckligtvis. Något som det, skulle det visa sig, kanske fanns rimliga skäl till. När vi väl tagit oss ut (ett, avseende tid och kraft, minst lika prövande moment som att ta sig in) splittrades vårt lilla sällskap, där en fraktion, däribland undertecknad, sökte sig mot Petersplatsen med målet att rekognosera en smula inför kommande redovisningsuppgifter. Passerandes genom den berninska kolonnaden med tillhörande vaktkontroll upptäckte vi att de påvliga storbildskärmar som pryder platsen visade ett bekant ansikte: Japp, Benediktus XVI i egen hög person, alive and kickin' it (det sistnämnda endast i bildlig bemärkelse, men ändå) inför en jublande folkmassa. På grund av viss språkförbistring samt bristande insikter i hur den romersk-katolska kyrkan dagligdags bedriver sin verksamhet, kunde vi utifrån vad som observerades inte utröna exakt vad hans helighet talade om, varför denne talade eller vilka denne talade inför. Vad vi däremot kan redogöra för är hur denne genomförde det hela: sittandes samt, emellanåt, vinkandes. Vi kan därtill meddela att the Pope formerly known as kardinal Ratzinger såg ut att vara vid oförskämt god vigör. Glad verkade han också.

Avslutningsvis tänkte jag också dela med mig av några valda excerpter fotografisk dokumentation från gårdagens utflykt:

Hade du hetat Alessandro Farnese hade detta varit din sommarstuga:


Fin vy med oroande molnbildning:


Världsklassträdgård (Villa Lante):


Världsklassfontän i världsklassträdgården:


Fontänhäst (fackterm):



Alla prossima volta,

/David

Inga kommentarer: