Gårdagens vin

Eftersom det är höst även här nere där det är varmt (det är bara lite mindre varmt) så stod det höstig mat på menyn idag. Huvudrätten bestod av involtini på kalv fyllda med smörstekta champinjoner och mozzarella. Till det en sallad på rucola och parmesan. Av någon outgrundlig anledning öppnade jag dock inte en flaska vin till maten!!! Utan dagens vin kommer istället från Florens då detta vin även det avnjöts till involtini och då passade utmärkt.

Restaurangen skall ha all eloge då vi bad om en flaska rött och en flaska vitt av husets vin och in dundrade två st. 1,5 L flaskor av helt okej Chianti. Bra jobbat Florens!

The Farneses

De sista dagarna den här veckan är tillägnad familjen Farnese och deras överdåd när det gäller arkitektur och konst och som verkligen exploderade efter att Alessandro Farnese lyckats roffa åt sig den heliga stolen. Vilken härlig karl; så fort han var installerad började han dela ut titlar, gods och gårdar åt de andra familjemedlemmarna som snabbt satte sprätt på pengarna. "That's what family's for" som de brukar säga på andra sidan Atlanten. Tur för oss som gillar konst att det fanns sådana härliga mecenater som verkligen utnyttjade att anlita de bästa av de bästa för att förhärliga familjen, legitimera rätten till makten och visa på hur mycket cash de hade. Idag gjorde vi Campidoglio och Palazzo Farnese och morgon är det Caprarola med Villa Farnese som gäller, det kommer bli Awesome!

Helgerån

Det var fruktansvärt.
Som en brölande massa i slaktfållan böljade de fram och tillbaka i Sixtinska kapellet. Odören av tätt packade människor från världens alla hörn stack i min näsa när den fuktiga vatikanluften blandade sig med andedräkt, svett och gud vet vad.
För det facila priset av 14€ kan dagens upplevelser bäst beskrivas som merkantilismens helgerån i templet.
Benedictus XVI's gettin' paid!

Taktiksnack

Imorgon ska vi till Vatikanen för att se Michelangelos verk i Sixtinska kapellet och Raphaels Stanzer så för att förbereda oss lite stannade vi på institutet idag för en hederlig föreläsning. Det var trevligt, det var som att bo på ett internat och för att spä på känslan lite klädde jag upp mig i pressade chinos, skjorta, slips och vattenkammat.
Men jag gissar att föreläsningen egentligen inte handlade så mycket om Michelangelo och Raphael utan mer om hur vi ska lägga upp taktiken för att inte bli nedtrampade av de förväntade horderna av turister som också ska dit. Sabrina ska nämligen inte med utan vi står moderslösa inför denna vår allra svåraste uppgift.
Planen är att anlända 08.37 då den första vågen av amerikaner vällt in men norrmännen/japanerna fortfarande sitter i bussarna, där finns vår öppning. Väl inne springer vi allt vad vi kan till Sixtinska utrustade med skygglappar för att inte lockas att stanna upp vid konsten på vägen dit. Förlorar vi någon vänder vi inte om; kursen kommer alltid i första hand! När luften tar slut i kapellet på grund av det förväntade anfallet av morgontrötta och spritdoftande svenskar/finländare gör vi chock uppför trappan till Raphaels Stanzer. Där turas vi om att spärra ingången för den spanska inkvisitionen av surmulna señoras från Sevilla innan det är var man/kvinna för sig själv till utgångarna. Går allt som det ska är vi utanför portarna 10.52 med en förväntad reducering av antalet kursdeltagare med 30%.

Måtte lyckan stå oss bi!

Sovmorgon

Idag sov jag till strax innan kl. två. Jag hävdar att det beror på att jag är slutkörd efter att ha pluggat så hårt men de andra envisas med att påstå att drinkarna vi drack igår har något att göra med det?!

Nåväl. Efter en lugn dag på institutet så gick jag, Sofia och Cecilia till utställningen om Belini på Quirinalen, den var rätt fin men det sjukaste såg vi när vi skulle gå hem. Man har en väldigt fin utsikt över staden från Quirinalen och på hela himlen såg vi gigantiska svärmar av småfåglar, gräshoppor eller gud vet vad. De rörde sig exakt som fiskstim och det såg antingen häftigt eller läskigt ut beroende på hur man är lagd. Cecilia hävdade bestämt att det var undergången som var över oss men jag tvivlar lite; sjukt häftigt var det i alla fall.

Nu vankas det lördagsmiddag hemma på institutet: kyckling i vin á la Cnowlén.
Kom in om du har vägarna förbi så bjuder vi på mat och vin!

Dagens inälvor samt Dagens sprit

Toskanas kullinariska läckerheter sprider sig för den gastronomiskt lagda långt utanför det traditionella fältet av vilt; som vildsvin och hare; fläsk från Cinta Senese och nöt som Bisteca Fiorentina. För att riktigt känna smaken av den gudomliga komedin rekomenderas kalvens tredje mage som undertecknad avnjöt en kväll utan att riktigt veta vad det var. Vi gissade alla på kalvens lunga men ack så fel vi hade. Och tur var det för som alla vet är kalvens tredje mage den i särklass mest smakfulla magen och betydligt bättre och exklusivare än de andra. Mmmmmm....

Då vi befann oss i denna mellanitalienska guldgruva behöver jag knappast antyda att vi drack, tvättade oss och borstade tänderna med Chianti, det säger sig självt.
Istället över till andra spännande törstsläckare. Florensresan innehöll både fina viner, bubbliga viner, brittisk öl, venetianska findrinkar och internationella skogshuggardrinkar som den halvliter Long Island Ice Tea jag och Carin Cnowlén bedövade våra smaklökar med en måndagkväll. Tack för det Carin!

Arrivederci Firenze; Ciao Roma

Tillbaka i storstan' efter en grym tid i Florens. Vi har haft det himla bra men är också komplett slutkörda, så vi är glada att vara tillbaka i den eviga staden. I slutet av vår lilla resa kände vi oss (var vi) sjukt äckliga i och med att vi "packade lätt" och dessutom uppvisar vi alla mystiska bett som vi gissar inte kommer från mygg utan från härliga små djur som frodas i dåligt städade hotellmiljöer.
Vi avslutade Florens med ett riktigt spektakel: Michelangelos Sagrestia Nuova i S. Lorenzo, familjen Medicis patronats- och gravkyrka. Själva kyrkan var fin, likaså storhertigarnas Cappella dei Principi men när man kom in i Sagrestia Nuova blev vi alla mer eller mindre saliga. Saken är ju den att vi nästan slentriantittar på konst i och med att vi ser så mycket men ibland hamnar man framför en fresk, ett porträtt eller en byggnad som tar andan ur en och som får en att minnas varför man läser konstvetenskap över huvud taget. Jag kunde se Torbjörn Fulton framför mig dra på i 180 om Lorenzo il Magnifico hit och Brunelleschi dit samtidigt som man antecknade så frenetiskt att pennan brann och pappret grät. Så när Sabrina var klar slog jag mig ner och spenderade nästan en timme i det lilla rummet och var riktigt, riktigt "konstvetenskaplig".

Så här gött hade vi det i Firenze: