Men till kvällen begav jag mig till Piazza del Popolo för firandets crescendo, en konsert med Andrea Bocelli. Nu när Pavarotti sjunger för änglarna så är Andrea den som italienarna går igång mest på och jädrans vilken pipa han har. Hela publiken grät och kastade rosor på scenen; till och med de barska generalerna som vanligtvis slipar bajonetterna till tal av Il Duce torkade tårar från kinderna medan le ragazze föll på knä för madonnan och i ragazzi ropade på "Mamma!".
1 kommentar:
aha, 8e november, slutet på första världskriget. mäktigt och sorgligt. har italien också någon poilu som var med i kriget som de dammar av och rullar fram i rullstol och hyllar?
Skicka en kommentar