Första advent i Rom - Hur gör man?

På allmän begäran kommer här upplägget för Konstvetenskapliga kursen i Roms adventsfirande.
Vi kickar igång med julsånger, pepparkakor och allmänt mys på Institutet innan vi i samlad trupp beger oss till Birgittaklostret på Piazza Farnese där Svenska kyrkan har ett kapell. Gudstjänsten drar igång kl. 11.15 med livemusic och en äkta svensk kör (som sig bör). Efter det rör vi oss hemåt för lite mer trevligheter i julens anda med tända ljus, Jussi Björling, glögg och annat gott innan vi åter lämnar institutet för att gå till Lukasgården och Svenska kyrkans julbasar.
Jag såg att min kompis Ratzinger och hans killar i rött firar in advent i San Lorenzo fuori le Mura men det hoppar vi över. Dels vill vi hänga med svenskarna dels är San Lorenzo för liten. Ska vi gå på katolsk mässa är det de stora basilikorna som gäller så det blir lite drag.

Trevlig advent och God jul!
önskar Oscar och Benedictus (som har lovat att vara tomte i år)

Jag, Han och Hans hus.

Det börjar dra ihop sig, bara två veckor kvar nu och vi börjar alla blicka framåt. Det gäller även själva kursen då vi i fredags sade adjö till 1600-talet för att idag kliva in i 1700-talet. Vissa personer brukar hävda att det tar slut i Rom då, att konsten flyttar ut och till andra platser men även om det är så - vilket jag ställer mig lätt tveksam till - så ställs vi inför stora förändringar. I och med att Jesus polare nummer ett, Il Papa, bor i Rom så har väldigt mycket koncentrerats kring kyrkan som beställare. Väldigt mycket. Väldigt! Jag har aldrig besökt så många kyrkor i hela mitt liv och jag har aldrig stött på så många bilder av Kristus och hans crew någonsin. Det har blivit mycket men nu är det slut med det. Idag gick vi in i den sista kyrkan på kursen och flyttar hädanefter över fokus till adelns palats, borgerskapets hyreshus och pöbelns knarrande små stugor och det ska bli fantastiskt! Dekadens, eklekticism och lite senare Benitos modernism.

Tack JC för dina fina hem och alla bilder på dig men nu ska du få vara ifred ett tag.

Gian Lorenzo Vs. Francesco

De senaste dagarna har en bitter duell utkämpat sig mellan la squadra Bernini och il gruppo Borromini. Berninigruppen gick ut hårt med preussisk effektivitet i analys och presentation medan Borrominigruppen satsade på emotionell inlevelse och dramatik. Den lysande Bernini såg länge ut att krossa den melankoliske Borromini med sin skulpturala behandling av rum och ceremoni tills den senares personliga öde med svärd i magen vände matchen.
Vem som vann vet vi inte - domarna tvistar fortfarande - men jag gissar på att matchen inte är över än!

Svänger han höger så dör jag!

Häromdagen var vi några stycken som bestämde att bege oss till Roms största shoppingcenter - Porta di Roma. Vad vi trodde skulle bli en trevlig eftermiddagsvisit i kommersialismens högborg utvecklades istället till en bisarr komedi i bästa slap-stickanda.
Det började med att stället - ett av Europas största - inte har någon hemsida som kunde berätta hur vi skulle ta oss dit men som tur är har ATAC, Roms samlade bussbolag, en tjänst som erbjuder reseanvisningar från punkt A till punkt B. För att vara extra säkra bad Cecilia institutets sekreterare om hjälp.
Det hela gick totalt åt pipsvängen. Efter fyra bussbyten (varav ett åt helt fel håll), tre olika ATACpersoners helt felaktiga anvisningar, 45 minuters väntan i ösande regn sjungandes julsånger och en märklig resa ut i skogen tvingade vi en busschauför att släppa oss på rätt hållplats. Den rätta hållplatsen var dock ingen hållplats utan en punkt mellan två motorvägar som ledde genom en viadukt till infarten till parkeringsgaraget. Så efter att i panik ha sprungit över nämnda motorväg kom vi till slut in i köpcentret, gåendes på bilvägen och underifrån hela komplexet. Normalt skulle resan ha tagit max 45 min, vi var på plats efter två och en halv timme... lite drygt.
När så allting stängde en halvtimme senare insåg vi problemet med att ta oss hem igen men efter lite förvirring, konstiga och felaktiga råd och blint irrande hittade vi rätt. Mycket tack vare tur och en förbarmande själ som mot alla odds talade engelska.
Italienarna är så konstiga. De bygger världens största shoppingcenter men förhindrar folk - AKTIVT - att ta sig dit.
Vi hade i alla fall en rolig kväll i förorten.

Bakom kulisserna

Idag vänder vi blickarna bort från Rom och riktar dem istället mot Uppsala och Salongens temadag Bakom kulisserna.
Om ni har möjlighet är det bara att bege er till Engelska parken för en heldag av föreläsningar gällande de mer praktiska sidorna av konstvetenskapen.

Läs mer här: Bakom kulisserna

Derbyt

Roma 1 - 0 Lazio

Inte dåligt, inte dåligt alls!
Det hade varit fruktansvärt om det var tvärtom.

Congratulazioni!

Idag gratulerar vi Konstvetenskapliga institutionen i Uppsala som fyller 90 år.
Silvio och jag kommer styra upp ett eget litet partaj här i Rom och enligt Silvio kommer det bli så här bra:


Många hälsningar/
Oscar och Silvio

Andrea

Tydligen firade de någon slags arméns dag i Rom igår. Medan jag satt inne och skrev om Bernini så paraderade de väpnade styrkorna på gator och torg och planen dundrade förbi i formation på himlavalvet.
Men till kvällen begav jag mig till Piazza del Popolo för firandets crescendo, en konsert med Andrea Bocelli. Nu när Pavarotti sjunger för änglarna så är Andrea den som italienarna går igång mest på och jädrans vilken pipa han har. Hela publiken grät och kastade rosor på scenen; till och med de barska generalerna som vanligtvis slipar bajonetterna till tal av Il Duce torkade tårar från kinderna medan le ragazze föll på knä för madonnan och i ragazzi ropade på "Mamma!".

Zoooo

Jag har en grej att jag måste besöka djurparken i varje större stad jag besöker. Det är lite konstigt men också rätt trevligt att flanera lite och titta på djuren. Om djurparken har pingviner får den pluspoäng och om den har en delfin- och sjölejonshow får den ännu fler pluspoäng. Om djurparken i fråga har dinosaurier får den maxpoäng men det har inte hänt än.

Alla djuren var på strålande humör och visade sig från sin allra bästa sida när jag och Elin var där.

Favoriterna var de sjukligt vackra aporna av en sort som
det är få förunnat att se både i det vilda och i fångenskap.

Trädgårdarna igen

Vi hade fått ett tips om att det inte långt från Caprarola och Bagnaia, i den lilla staden Bomarzo, låg en park som inte liknade någonting annat. Så efter lunch tog vi ett gemensamt beslut att utanför den egentliga exkursionen kolla in vad det var för något. Namnet lät lockande: Bosco dei Mostri eller Parco dei Mostri, "Monsterskogen" eller "Monsterparken" och ta mig tusan vad knasig den var:



Mystiska skulpturer uthuggna ur berget.


Lutande hus.



Monstergrottor och karthagiska stridselefanter.




Parken byggdes under mitten av 1500-talet av Vincio Orsini och är fylld med skulpturer och arkitektur som går tillbaka till antika myter och historier. Dess kraftigt oregelbundna plan beror på att de skulpturala verken fick passas in där berget tillät det men ökade samtidigt mystiken och överaskningsmomenten. Orsini anlade parken som en personlig och alternativ värld där han kunde dra sig undan med sina nära. Vi inom gruppen är däremot helt övertygade om att han byggde den för orgier och andra tvivelaktiga sammankomster.

Trädgårdarna

När vi var i Tivoli tidigare i höstas besökte vi självklart även Villa d'Este med dess fantastiska trädgårdar bestående av terrasser, fontäner och vattenspel. Trenden att smycka sina villor med vatten var tydligen något som spred sig bland kardinalerna i Vatikanens korridorer och en regelrätt tävling bröt ut om vem som kunde uppvisa det största huset med den knasigaste trädgården. På ena sidan har vi kardinal Ippolito II d'Este som satsade hårt på fontänerna och på andra sidan kardinal Alessandro Farnese som vi sett satsade på husbygget. Vid sidan om Alessandro stod även kardinal Gianfrancesco Gambara som i den lilla orten Bagnaia nära Caprarola byggde sig en egen park/trädgård med tillhörande casino: Villa Lante.
Så när vi var i Caprarola passade vi även på att bege oss till Bagnaia för att vandra runt i kardinalens trädgård med vår egen utsökta guide.




Bord med inbyggd ränna för vinkylning. Fantastiskt smart!





Kardinalens namn - Gambara - betyder kräfta. Alltså är parken full med kräftor.




Den här konstiga kräftan låg och solade magen i vinkylen trots att det var mulet ute.






Elin gillar trädgårdar; mer än vad som kanske kan anses som sunt.

The Farneses, part 2

För att avsluta studien kring familjen Farnese och deras väl artikulerade behov av att sätta sprätt på pengarna tog vi en tur till Caprarola och Villa Farnese. Villan som egentligen borde kallas palats eller som vi i norr skulle säga slott är ett imponerande bygge som inte har så mycket att göra med de agrara aspekterna av begreppet villa, istället var det kardinal Alessandro Farnese som tyckte att det passade bra med en sommarbostad i de kyliga bergen på behagligt avstånd från Rom och Vatikanen. Vilken tur då att familjen ägde Caprarola och att grundförutsättningarna för villan fanns med bastioner och allt. Familjens husarkitekt Giacomo Barozzi da Vignola skapade sedan på grundförutsättningarna den imponernade byggnaden.

Lustigt var att trots att vi var ensamma i det stora huset så var vi tvugna att springa runt som galningar för att hinna runt, ivrigt påskyndade av en ettrig liten kvinna. Men hon veknade lite till slutet och lät oss besöka en av trädgårdarna i alla fall.

Fokus Farnese avslutades senare med ett besök hos jesuiterna i Il Gesú, självklart också i grunden av Farnesefavoriten Vignola men med de viktiga tilläggen av Giacomo della Porta som tog över efter Vignolas död. Ett besök i kyrkan rekommenderas varmt vilken dag som helst kl. 17.30 för en show i Broadwayklass.

Lördag

Idag var det ledigt och som brukligt är i alla storstäder gav jag mig ut och flanerade lite. Mycket trevligt! Åskvädret som har parkerat över Rom den senaste veckan lät bli att visa sig, istället sken solen över den eviga staden.
Idag har jag även spenderat cirka två timmar på att redigera och organisera den ofantliga mängd bilder jag har på min dator, ett helsikes arbete som ändock måste tas itu med. Och som en liten belöning kommer här ett axplock av bilder från den senaste tiden i Rom. Varsågoda!