Sacro Speco inklusive lunch

Igår hade vi egen studiedag vilket innebar att vi (helst) skulle spendera dagen med våra egna uppgifter. Personligen har jag som ni kanske känner till Santa Maria del Fiore i Firenze men även Campidoglio och Piazza San Marco här i Rom som kommer att dyka upp inom en snar framtid.
Det var rätt gött att få spendera en dag på institutet och bara glida runt mellan böckerna. Och vi hade även en himla tur; för precis utanför fönstret till våra studieplatser höll byggjobbarna på med att tryckluftsborra bort betongfundamentet till den kran som stått monterad där. Hela dagen: RATATATATATA, så himla fin musik när man läser tyska artiklar från 30-talet med citat på italienska. Nu är fanskapet borta i alla fall.

Tur då att vi idag fick åka på road-trip till Subiaco. Det är den lilla by där Nero bestämde sig för att bygga en villa och anlägga sjöar. Det är även där som St. Benedictus valde att krypa in i en grotta i tre år för att sedan komma ut, sträcka på sig och grunda Benedictinerorden.
På schemat stod två klosterkyrkor: Sacro Speco (grottan) och S. Scolastica men vi hann bara med den första för efter att munkarna kört ut oss råkade vi äta lunch och vilken lunch sedan. Magisk Ravioli con sugo di carne och efter det en fantastisk Vitello al forno con insalata mista, med tillhörande vitlöksbröd, vanligt bröd och vin. Så efter det fanns det inte en chans att vi orkade med S. Scolastica också utan raka vägen tillbaka till Roma.

Så här såg det i alla fall ut i Sacro Speco med fina fresker utförda av hantverkare från Siena på 1300-talet och som verkligen visar övergången från det bysantinska arvet tillbaka mot mer klassiska ideal, en form i vilka Sienamålarna låg i framkant och Duccio var en förgrundsfigur:

Slöfock!

Jag tror att de andra sitter i biblioteket, jag tror att de är duktiga och studerar.
Själv ligger jag i sängen och läser John Dickie's Cosa Nostra; den ingår inte i kurslitteraturen.

Snart får jag nog ta mig samman och vandra upp hit:

I köket.

Idag har jag läst, skrivit, läst, analyserat, läst och karakteriserat S. Maria del Fiore så till den milda grad att jag blivit lite lite galen. Därför blir det inget inlägg om dagens aktiviteter på bloggen utan istället en stilstudie över lördagens middag, ett lyckat samarbete mellan gastronomiska storheter från Umeå, Uppsala och Stockholm. Själv var jag ansvarig för köttet för ingen går igång på kött lika mycket som undertecknad (om man inte räknar med undertecknads far men han är ju inte i Rom).





The Crew











The Action






The Result; Kalvfilé fylld med Parmigiano - Reggiano, Grana - Padano och Basilika, toppad med Prosciutto Crudo di Parma.

Välkommen på ett smakprov om du har vägarna förbi önskar köket!

Tivoli

Idag var det dags för första egna exkursionen och den gick garanterat till Tivoli.

Tivoli är en liten myspys-stad i bergen utanför Rom dit förmögna romare sedan antiken dragit sig tillbaka för lite laidback lantliv. Här byggde man sig enkla gårdar där man kanske lät anlägga en damm eller två eller hundra eller tvåhundra för dra på trissan vilka arkitektoniska skapelser vi fick se. Vi började med en rask promenad till Hadrianus villa, det enorma komplex kejsaren lät uppföra med påminnelser om den då kända världens alla hörn, och som är väldigt väl bevarat för att ha några år på nacken. Efter en kaffe fortsatte vi till Villa d'Este med sina fina takstuckaturer och framförallt fantastiska fontäner och vattenspel. Två poäng till Tivoli; det hade kunnat blivit fler men det var förvirrande att ta sig dit med tåg som inte gick när de skulle, hemliga bussar och en generell attityd till service som mer påminner om hur man i Rumänien gav service till Ceauşescu en kall vinterdag i december 1989. Annars var det väldigt bra och vi hade alla en fantastisk liten utflykt.

Peter, okäääääääj.

Idag hade vi den stora äran att få gå ner i nekropolen under S. Pietro i Vatikanen. Målet var inte basilikan eller Petrus grav i sig utan det faktum att nekropolen är den bäst bevarade romerska gravplatsen i Rom. Anledningen till det är att man fyllde ut sluttningen där gravplatsen låg med jordmassor för att uppföra Konstantins första Peterskyrka.
Besöket gav en riktigt bra inblick i hur romarna byggde sina arkitektoniskt intressanta nekropoler och det fanns väldigt fina lämningar av murar, fresker, mosaiker och sarkofager.

Det absolut allra bästa med besöket var dock att vi hade en komplett galen guide. Denna lilla italienska Donna, Laura, levererde den mest dramatiska guidade tur jag någonsin varit på. Det började i det första rummet i kryptan där vi snabbt gick förbi några sarkofager för "Theeeeese is justa ordinari vaaatican a-bishops; no importante". Sedan levererade hon en show av aldrig skådat slag med volymväxlingar, tempoförskjutningar, sjukt dålig engelska och katolsk propaganda. Höjdpunkten på turen (men inte för oss konststuderande - lite finare, lite bättre) var när vi kom fram till Petri grav: då fick vi gå fram en och en och titta på ett hål där någon hade satt en glödlampa så det lyste lite mystiskt orange. Laura, med lugn nästan viskande röst: "Arcceologica excevetiön, the glows from the left cames from the tom-b", mycket dramatik för ett hål i väggen. Efter det rundade vi hörnet och fick titta på benen av Petrus, eller som Laura var tvungen att säga: det som Vatikanen tror är Petrus ben för ingen har så klart ingen aning. De var väldigt fint placerade i plexiglaslådor i alla fall. Simon, vår Romexpert pallade inte riktigt trycket utan var tvungen att ifrågasätta Laura, det skulle han inte ha gjort för han fick sig en redig uppläxning i antik arkeologi trots att han är Fil. Dr. och Institutets forskarassistent.
På vägen ut smet vi in i kyrkan men hela Texas, halva Spanien och södra Tyskland var där inne så vi gick ut igen.
Som avslutning på denna första dag hemma hos Ratzinger & Co. kollade vi in fantastisk påvekitsch i fomr av planscher, vykort, flasköppnare, kylskåpsmagneter med mera.

På återseende, Il Papa, vi möts snart igen.

Dagens vin

Efter att ha spenderat några timmar bland romerska fresker, grekiska skulpturer och etruskiska saker av lera somnade jag sött in för en behaglig men kanske inte så välförtjänt siesta. Passande nog enligt det spanska temat lagade den gode Husmodern (Cecilia) en fantastiskt god Frittata till middag.

Men nu är vi ju inte i Spanien utan i Rom och därför passade vi på att öppna en flaska lokalt producerat vin: Fontana Morella, från år 2007 har stampats av lokala Laziofötter och var ett perfekt komplement till rätten med sin något rustika karaktär. Det var faktiskt så bra att det fick följa med upp i Institutets aditorium för två avsnitt av Rome innan det var dags att krypa till kojs i förberedelse för besöket hos påven och Petrus imorgon.

Coloseum och Kejsarfora

Då var det dags att gå in i all turisms urmoder; samlingspunkt för all världens frilansande guideverksamhet, prylförsäljning och män som klär ut sig för att fotograferas med inte ont anande amerikanskor och japanskor... Coloseum.
Det är tur att man går en konstvetenskaplig kurs för annars hade det varit rätt enerverande att stångas med Horst, Jackie och Yamato uppför trapporna. Resultatet vi fick av att koppla arenan till dess socio-politiska funktion under principatet och dominatet och dess senare märkliga kombination av martyrium och stenbrott för påvarna bara måste vara mer intressant än när Marco-Maria berättar för sin grupp om "The killinga of the gladiatora waaas avery bloody; imagina the alion biting the head of aslave-a, ha ha ha".
Vi gick sedan över till kejsarnas fora och kontextualiserade dem från antiken fram till idag. Pantheon - som stod på schemat - tar vi en annan dag.