Första advent i Rom - Hur gör man?

På allmän begäran kommer här upplägget för Konstvetenskapliga kursen i Roms adventsfirande.
Vi kickar igång med julsånger, pepparkakor och allmänt mys på Institutet innan vi i samlad trupp beger oss till Birgittaklostret på Piazza Farnese där Svenska kyrkan har ett kapell. Gudstjänsten drar igång kl. 11.15 med livemusic och en äkta svensk kör (som sig bör). Efter det rör vi oss hemåt för lite mer trevligheter i julens anda med tända ljus, Jussi Björling, glögg och annat gott innan vi åter lämnar institutet för att gå till Lukasgården och Svenska kyrkans julbasar.
Jag såg att min kompis Ratzinger och hans killar i rött firar in advent i San Lorenzo fuori le Mura men det hoppar vi över. Dels vill vi hänga med svenskarna dels är San Lorenzo för liten. Ska vi gå på katolsk mässa är det de stora basilikorna som gäller så det blir lite drag.

Trevlig advent och God jul!
önskar Oscar och Benedictus (som har lovat att vara tomte i år)

Jag, Han och Hans hus.

Det börjar dra ihop sig, bara två veckor kvar nu och vi börjar alla blicka framåt. Det gäller även själva kursen då vi i fredags sade adjö till 1600-talet för att idag kliva in i 1700-talet. Vissa personer brukar hävda att det tar slut i Rom då, att konsten flyttar ut och till andra platser men även om det är så - vilket jag ställer mig lätt tveksam till - så ställs vi inför stora förändringar. I och med att Jesus polare nummer ett, Il Papa, bor i Rom så har väldigt mycket koncentrerats kring kyrkan som beställare. Väldigt mycket. Väldigt! Jag har aldrig besökt så många kyrkor i hela mitt liv och jag har aldrig stött på så många bilder av Kristus och hans crew någonsin. Det har blivit mycket men nu är det slut med det. Idag gick vi in i den sista kyrkan på kursen och flyttar hädanefter över fokus till adelns palats, borgerskapets hyreshus och pöbelns knarrande små stugor och det ska bli fantastiskt! Dekadens, eklekticism och lite senare Benitos modernism.

Tack JC för dina fina hem och alla bilder på dig men nu ska du få vara ifred ett tag.

Gian Lorenzo Vs. Francesco

De senaste dagarna har en bitter duell utkämpat sig mellan la squadra Bernini och il gruppo Borromini. Berninigruppen gick ut hårt med preussisk effektivitet i analys och presentation medan Borrominigruppen satsade på emotionell inlevelse och dramatik. Den lysande Bernini såg länge ut att krossa den melankoliske Borromini med sin skulpturala behandling av rum och ceremoni tills den senares personliga öde med svärd i magen vände matchen.
Vem som vann vet vi inte - domarna tvistar fortfarande - men jag gissar på att matchen inte är över än!

Svänger han höger så dör jag!

Häromdagen var vi några stycken som bestämde att bege oss till Roms största shoppingcenter - Porta di Roma. Vad vi trodde skulle bli en trevlig eftermiddagsvisit i kommersialismens högborg utvecklades istället till en bisarr komedi i bästa slap-stickanda.
Det började med att stället - ett av Europas största - inte har någon hemsida som kunde berätta hur vi skulle ta oss dit men som tur är har ATAC, Roms samlade bussbolag, en tjänst som erbjuder reseanvisningar från punkt A till punkt B. För att vara extra säkra bad Cecilia institutets sekreterare om hjälp.
Det hela gick totalt åt pipsvängen. Efter fyra bussbyten (varav ett åt helt fel håll), tre olika ATACpersoners helt felaktiga anvisningar, 45 minuters väntan i ösande regn sjungandes julsånger och en märklig resa ut i skogen tvingade vi en busschauför att släppa oss på rätt hållplats. Den rätta hållplatsen var dock ingen hållplats utan en punkt mellan två motorvägar som ledde genom en viadukt till infarten till parkeringsgaraget. Så efter att i panik ha sprungit över nämnda motorväg kom vi till slut in i köpcentret, gåendes på bilvägen och underifrån hela komplexet. Normalt skulle resan ha tagit max 45 min, vi var på plats efter två och en halv timme... lite drygt.
När så allting stängde en halvtimme senare insåg vi problemet med att ta oss hem igen men efter lite förvirring, konstiga och felaktiga råd och blint irrande hittade vi rätt. Mycket tack vare tur och en förbarmande själ som mot alla odds talade engelska.
Italienarna är så konstiga. De bygger världens största shoppingcenter men förhindrar folk - AKTIVT - att ta sig dit.
Vi hade i alla fall en rolig kväll i förorten.

Bakom kulisserna

Idag vänder vi blickarna bort från Rom och riktar dem istället mot Uppsala och Salongens temadag Bakom kulisserna.
Om ni har möjlighet är det bara att bege er till Engelska parken för en heldag av föreläsningar gällande de mer praktiska sidorna av konstvetenskapen.

Läs mer här: Bakom kulisserna

Derbyt

Roma 1 - 0 Lazio

Inte dåligt, inte dåligt alls!
Det hade varit fruktansvärt om det var tvärtom.

Congratulazioni!

Idag gratulerar vi Konstvetenskapliga institutionen i Uppsala som fyller 90 år.
Silvio och jag kommer styra upp ett eget litet partaj här i Rom och enligt Silvio kommer det bli så här bra:


Många hälsningar/
Oscar och Silvio