En mindre inofficiell tävling har utbrutit på institutet om morgnarna. På väg till förmiddagarnas studieobjekt väljer somliga av oss att promenera hela sträckan, medan andra av oss väljer att färdast medelst kollektivtrafik. Jag tillhör givetvis senare gruppen och tar därför ställning till bussarnas fördel.
Igår vann vi i lag Bussare, och lyckades till och med segla förbi lag Fotgängare på Via del Corso glatt vinkandes och hejandes. Tyvärr hade lag Fotgängare uppmärksamheten på annat håll, och märkte inte av våra glada uppmuntrande hejarop. Måste säga att de verkade en aning utmattade och varma...
Annat blev resultatet idag på väg mot S. Cecilia in Trastevere. När lag Bussare väl promenerade in i lilla rosträdgården framför kyrkan sitter hela laget Fotgängare med kursledare Sabrina och väntar tålmodigt. Men så måste tilläggas att denna gång fick de även en halvtimmes tidigare start, och jag vågar påstå att vi skulle segrat markant om inte spårvagnarna fastnat i en trafikolycka vilket tvingade oss att gå flera stationer, samt att rusningstrafiken vid Tibern stockade sig en aning. Men så ter sig spelreglerna och vi erkänner oss besegrade för denna gång.
/Jessica
torsdag 8 oktober 2009
tisdag 6 oktober 2009
Tituluskyrkor!
Gårdagen bjöd på välsignade upplevelser ur många aspekter. Vi har stått inför närvaron av ett helgon, utmanat Roms kollektivtrafik och redovisat några av våra muntliga uppgifter för kursen. Redovisningar är alltid svettiga innan man kommit över tröskeln, och det är väl det minsta man kan säga om kollektivtrafiksystemet i Rom... Förstår fortfarande inte hur hållplatserna fungerar, varför är vissa gula och andra röda, vad är skillnaden på de små bussarna, de grå och de gröna? Varför har flera hållplatser samma namn? Rom är en stad av mysterier...
Helgonet vi fick äran att träffa var S:t Agnes i egen hög person, inte levande person dock, utan vilandes i sin kista. Faktiskt borde hon egentligen vara väldigt väldigt långt bort, eller högt upp snarare, och var kanske inte särskilt medveten om skaran av antecknandes studenter från fjärran norden. På hennes grav ligger altaret i Basilica di Sant'Agnese Fuori le Mura, nya versionen, en trevlig tidigkristen kyrka med ett nätverk på 6 km katakomber under ytan. Vi fick naturligtvis inträde till dessa och kunde strosa runt bland tusentals öppna gravar, lyckligtvis utan kvarlevor, i trånga grottgångar uthuggna ur marken. Nedan visas S. Costanzas mausoleum som ligger vid den äldre basilikan på samma plats.
Även idag har vi besökt tidigkristna kyrkor, eftersom det är temat för veckan. Vi rör oss alltså bort från antiken och in i kristendomens era, men antiken är alltid närvarande i Rom, och så även i de tidigkristna kyrkorna. Detta var högst påtagligt i S. Sabina, och S. Pressede, två kyrkor på dagens program. Mosaikerna i Cappella S. Zeno som ligger i S. Pressede kommer sitta fastnaglade i själen resten av livet. S. Sabina hade också en trevlig apelsinträdgård med utsikt över Rom, och en väldigt söt men ärrad katt som jag fick gosa med. Sen kom den och letade upp mig i folksamlingen och ville bli kliad bakom örat av just mig! Mitt hjärta smälte så klart....
Imorgon ser vi fram emot en redovisning av Davids redovisning av S. Clemente som han så väl talat för!
/Jessica
Helgonet vi fick äran att träffa var S:t Agnes i egen hög person, inte levande person dock, utan vilandes i sin kista. Faktiskt borde hon egentligen vara väldigt väldigt långt bort, eller högt upp snarare, och var kanske inte särskilt medveten om skaran av antecknandes studenter från fjärran norden. På hennes grav ligger altaret i Basilica di Sant'Agnese Fuori le Mura, nya versionen, en trevlig tidigkristen kyrka med ett nätverk på 6 km katakomber under ytan. Vi fick naturligtvis inträde till dessa och kunde strosa runt bland tusentals öppna gravar, lyckligtvis utan kvarlevor, i trånga grottgångar uthuggna ur marken. Nedan visas S. Costanzas mausoleum som ligger vid den äldre basilikan på samma plats.
Även idag har vi besökt tidigkristna kyrkor, eftersom det är temat för veckan. Vi rör oss alltså bort från antiken och in i kristendomens era, men antiken är alltid närvarande i Rom, och så även i de tidigkristna kyrkorna. Detta var högst påtagligt i S. Sabina, och S. Pressede, två kyrkor på dagens program. Mosaikerna i Cappella S. Zeno som ligger i S. Pressede kommer sitta fastnaglade i själen resten av livet. S. Sabina hade också en trevlig apelsinträdgård med utsikt över Rom, och en väldigt söt men ärrad katt som jag fick gosa med. Sen kom den och letade upp mig i folksamlingen och ville bli kliad bakom örat av just mig! Mitt hjärta smälte så klart....
Imorgon ser vi fram emot en redovisning av Davids redovisning av S. Clemente som han så väl talat för!
/Jessica
söndag 4 oktober 2009
Domenica
Den första Romveckan börjar, som sagt, lida mot sitt slut och vecka två närmar sig med stormsteg.
För er nyfikna bloggläsare kan meddelas att undertecknad inte tillhör den samling friskusar som dagligdags ger sig ut i motionsspåren, trots upprepade vittnesmål om löpningens välgörande effekter.
Med det sagt bör det kanske också nämnas att den nedan utlovade rapporten från MACRO är skjuten på framtiden. En tidigkristen kyrka har - bokstavligen och bildligen - hamnat i vägen, med allt vad det innebär. Besök på MACRO kommer istället att avläggas nästkommande helg, före avresan till Toscana med Siena och Florens på schemat (Stendhal-syndrom, comin' up!).
Ovan nämnda kyrka, för övrigt, går under namnet Basilica San Clemente och utgör undertecknads första redovisningsuppgift under kursen. Då vi i kronologin nu i vecka två lämnar det antika Rom och istället närmar oss senantiken och medeltiden börjar ju kyrkobyggnaderna, som vi alla vet, göra sig påminda i den eviga staden. Gammalt som gatan är materialet oavsett, även fortsättningsvis. Eller rättare sagt äldre än gatan. Avseende den kyrkobyggnad som fallit på min lott föreligger nämligen en hyfsat unik situation: Den förvisso väldigt trevliga 1100-tals-basilika som under rätt många år gått under namnet San Clemente (tillägnad påve nr 4, Clemens) har som sina fundament en äldre kyrkobyggnad från 300-talet. Inget unikt med det säger ni, men det kommer mer: Under lång tid antogs nämligen denna övre kyrkan vara den San Clemente som omnämns i skrifter redan under senare delen av det fjärde seklet e.Kr., men icke. Vid mitten av 1800-talet började fader Mullooly, prior vid det kloster med irländska dominikaner som huserar i byggnadskomplexet, gräva lite i omgivningarna och fann då den ursprungliga basilikan under den nuvarande. Men det slutar inte där, under denna hittades senare i sin tur ytterligare en nivå, möjligtvis ett bostadshus från det första århundradet e.Kr., komplett med Mithraisk kultplats och allt. Alla dessa nivåer är vidare i sådant skick att de kan besökas. Spektakulärt, minst sagt. Ett varningens finger bör dock höjas, det är inget för den som lider av klaustrofobi. Något jag själv började undra om jag fått en släng av när jag i veckan på darrande ben, med planritningar och freskreproduktioner i högsta hugg, sökte orientera mig i den underjordiska, senantika byggnationen. Det hela nådde en punkt där jag kom på mig själv med att högst frivilligt söka mig nära - för att inte säga tätt inpå - de högljudda tyska turistgrupper och australiensiska backpackers som alltid finns att tillgå vid varje europeisk sevärdhet värd namnet. Allt för att avdramatisera situationen så att väsentligheterna kunde fokuseras. Huruvida mina kurskamrater kommer att reagera på samma sätt återstår att se.
Nu: biblioteket.
På återseende,
/David
För er nyfikna bloggläsare kan meddelas att undertecknad inte tillhör den samling friskusar som dagligdags ger sig ut i motionsspåren, trots upprepade vittnesmål om löpningens välgörande effekter.
Med det sagt bör det kanske också nämnas att den nedan utlovade rapporten från MACRO är skjuten på framtiden. En tidigkristen kyrka har - bokstavligen och bildligen - hamnat i vägen, med allt vad det innebär. Besök på MACRO kommer istället att avläggas nästkommande helg, före avresan till Toscana med Siena och Florens på schemat (Stendhal-syndrom, comin' up!).
Ovan nämnda kyrka, för övrigt, går under namnet Basilica San Clemente och utgör undertecknads första redovisningsuppgift under kursen. Då vi i kronologin nu i vecka två lämnar det antika Rom och istället närmar oss senantiken och medeltiden börjar ju kyrkobyggnaderna, som vi alla vet, göra sig påminda i den eviga staden. Gammalt som gatan är materialet oavsett, även fortsättningsvis. Eller rättare sagt äldre än gatan. Avseende den kyrkobyggnad som fallit på min lott föreligger nämligen en hyfsat unik situation: Den förvisso väldigt trevliga 1100-tals-basilika som under rätt många år gått under namnet San Clemente (tillägnad påve nr 4, Clemens) har som sina fundament en äldre kyrkobyggnad från 300-talet. Inget unikt med det säger ni, men det kommer mer: Under lång tid antogs nämligen denna övre kyrkan vara den San Clemente som omnämns i skrifter redan under senare delen av det fjärde seklet e.Kr., men icke. Vid mitten av 1800-talet började fader Mullooly, prior vid det kloster med irländska dominikaner som huserar i byggnadskomplexet, gräva lite i omgivningarna och fann då den ursprungliga basilikan under den nuvarande. Men det slutar inte där, under denna hittades senare i sin tur ytterligare en nivå, möjligtvis ett bostadshus från det första århundradet e.Kr., komplett med Mithraisk kultplats och allt. Alla dessa nivåer är vidare i sådant skick att de kan besökas. Spektakulärt, minst sagt. Ett varningens finger bör dock höjas, det är inget för den som lider av klaustrofobi. Något jag själv började undra om jag fått en släng av när jag i veckan på darrande ben, med planritningar och freskreproduktioner i högsta hugg, sökte orientera mig i den underjordiska, senantika byggnationen. Det hela nådde en punkt där jag kom på mig själv med att högst frivilligt söka mig nära - för att inte säga tätt inpå - de högljudda tyska turistgrupper och australiensiska backpackers som alltid finns att tillgå vid varje europeisk sevärdhet värd namnet. Allt för att avdramatisera situationen så att väsentligheterna kunde fokuseras. Huruvida mina kurskamrater kommer att reagera på samma sätt återstår att se.
Nu: biblioteket.
På återseende,
/David
lördag 3 oktober 2009
Hjärtan och Borgheseparken
Så var en vecka förfluten och lagd till handlingarna. Bästa definitionen av veckan skulle kunna vara varm, och möjligen intensiv, men något säger mig att det senare även kommer definiera resterande veckor här på institutet. Trots värmen har dock en grupp atletiska deltagare varje morgon innan frukost tagit löprundor genom Borgheseparken - varje dag- ! Detta ser vi andra som en fantastisk prestation och apploderar enormt. Faktum är att jag anslutit mig själv till denna grupp helt frivilligt några dagar, men kan bara sluta mig till att det var under inflytande av grupptryck eller annat. Hursom kan jag garantera att det kommer upprepas, om inte för hälsans skull så åtminstone för den fina samhörigheten med alla Roms parknyttjare. Vi känner oss alla som en stor härlig familj. Borghesefamiljen.
För att avsluta vill jag bara stoltsera lite med att jag ikväll lagat till några fina kronärtskockshjärtan, lokalt inhandlade på grönsaksmarknaden imorse. Fantastiskt goda kokade i lite salt och citron bara, något jag fick veta senare faktiskt har ett namn - Carciofi alla Romana. Till detta bjöd David på lite lokalt vin med det fantastiska namnet Est! Est!! Est!!! (Notera hur utropen stegras i intensitet) Väldigt genuint.
På återseende!
/Jessica
fredag 2 oktober 2009
Venerdì!
Fredag! Vattnet är tillbaka!
Efter en behaglig sovmorgon samt ett besök på den förträffliga utställningen Roma. La pittura di un imperio vid Scuderie del Quirinale är det snart dags för en session i biblioteket för att konsultera litteraturen. Därefter kommer vinet att konsulteras.
Under morgondagen planerar undertecknad att avlägga ett besök på Museo d'Arte Contemporanea di Roma (MACRO) för en inventering av den italienska samtidskonsten, från 1960 och framåt. Rapport följer.
Idag slås även portarna upp till utställningen Caravaggio/Bacon på Galleria Borghese, där den store mästaren Michelangelo Merisi da Caravaggios verk ställs mot och samman med Francis Bacons senare men likaledes storartade konstnärliga gärning. Konstnärernas dödsår (400 år sedan Caravaggio tackade för sig; eller egentligen nästa år men utställningen pågår in i januari) respektive födelseår (100 år sedan Francis kom till världen) sammanfaller på ett sätt som tydligen ytterliggare skall motivera en utställning där de båda möts. För alla er som uppskattar representationer där den mänskliga existensens mindre behagliga sidor skärskådas kan ett besök vara att rekommendera.
/David
Efter en behaglig sovmorgon samt ett besök på den förträffliga utställningen Roma. La pittura di un imperio vid Scuderie del Quirinale är det snart dags för en session i biblioteket för att konsultera litteraturen. Därefter kommer vinet att konsulteras.
Under morgondagen planerar undertecknad att avlägga ett besök på Museo d'Arte Contemporanea di Roma (MACRO) för en inventering av den italienska samtidskonsten, från 1960 och framåt. Rapport följer.
Idag slås även portarna upp till utställningen Caravaggio/Bacon på Galleria Borghese, där den store mästaren Michelangelo Merisi da Caravaggios verk ställs mot och samman med Francis Bacons senare men likaledes storartade konstnärliga gärning. Konstnärernas dödsår (400 år sedan Caravaggio tackade för sig; eller egentligen nästa år men utställningen pågår in i januari) respektive födelseår (100 år sedan Francis kom till världen) sammanfaller på ett sätt som tydligen ytterliggare skall motivera en utställning där de båda möts. För alla er som uppskattar representationer där den mänskliga existensens mindre behagliga sidor skärskådas kan ett besök vara att rekommendera.
/David
torsdag 1 oktober 2009
Akvedukt malfunction
Tro det eller ej, men Rom, staden som mer eller mindre är synonym med snillrik och effektiv vattenförsörjning, uppvisar för närvarande vissa problem med att förse Svenska Institutet med den livgivande vätskan. Frågan om vad som orsakat denna olyckliga situation står ännu obesvarad. Den mer kritiska frågan om när vattnet förväntas komma tillbaka är likaledes höljd i dunkel. Kommer vi se en samling oduschade kursdeltagare med tvivelaktig andedräkt på Scuderie del Quirinale under morgondagen? Svaret låter vänta på sig.
I värsta fall finns ju alltid alternativ att tillgå.
A domani,
/David
I värsta fall finns ju alltid alternativ att tillgå.
A domani,
/David
onsdag 30 september 2009
Rombloggen del II eller Der Künstler verzweifelnd vor der Grösse der antiken Trümmer
Allora ...
Med cyklisk regelbundenhet är så ännu en höst nu över oss och med den ännu en upplaga av Den konstvetenskapliga kursen vid Svenska Institutet i Rom. Eftersom kontinuitet är vårt rättesnöre är det således också dags att ta vid där Rombloggen i sin ursprungliga och senaste inkarnation avslutades i december 2008. Det kommer inte att bli lätt att fylla de stora (italienska kalvskinns)skor vår föregångare Oscar lämnat oss, men vi som åtagit oss att försöka heter David och Jessica och vi kommer under de kommande tio veckorna med (o)jämna mellanrum söka hålla er Rombloggsläsare uppdaterade om våra strapatser i staden dit alla vägar bär.
Under helgen har kursens deltagare en efter en anlänt från Sveriges alla hörn till den pärla i den Villa Borghesiska institutfloran som Svenska Institutet utgör och i måndags så drog det hela igång. Vi inledde i stillsam takt under måndagen med en introduktionsdag där förestående kurs gicks igenom, institutsutrymmen och bibliotek informerades om och visades samt där personal, stipendiater och forskare presenterade sig. Det hela avslutades på kvällskvisten med buffé hos institutets direktör i föreståndarbostaden. Rasande trevligt.
Under tisdagen gav vi oss så ut i la città eterna, kompetent och förträffligt ledsagade av kursledare Sabrina samt forskarassistent Simon, med syfte att studera det romerska beståndet av monument, byggnader och allehanda objekt in situ. Forum Romanum och Palatinen stod på schemat denna dag och vad som där finns att beskåda och begrunda är t.ex. det här:
Eller det här:
Och ja, givetvis det här också:
Onsdagens undervisning har fortsatt på det inslagna antikspåret med ett besök här:
Kejsarfora samt ett bostadshus vid Ara Coeli hanns också med innan det blev dags att återvända till institutet för litteraturstudier samt kvällsvard med tillhörande samkväm. Under torsdagen står Konstantinbågen samt Ara Pacis Augustae på schemat under rubriken "Konst och propaganda". På återseende.
Alla prossima volta,
/David
Med cyklisk regelbundenhet är så ännu en höst nu över oss och med den ännu en upplaga av Den konstvetenskapliga kursen vid Svenska Institutet i Rom. Eftersom kontinuitet är vårt rättesnöre är det således också dags att ta vid där Rombloggen i sin ursprungliga och senaste inkarnation avslutades i december 2008. Det kommer inte att bli lätt att fylla de stora (italienska kalvskinns)skor vår föregångare Oscar lämnat oss, men vi som åtagit oss att försöka heter David och Jessica och vi kommer under de kommande tio veckorna med (o)jämna mellanrum söka hålla er Rombloggsläsare uppdaterade om våra strapatser i staden dit alla vägar bär.
Under helgen har kursens deltagare en efter en anlänt från Sveriges alla hörn till den pärla i den Villa Borghesiska institutfloran som Svenska Institutet utgör och i måndags så drog det hela igång. Vi inledde i stillsam takt under måndagen med en introduktionsdag där förestående kurs gicks igenom, institutsutrymmen och bibliotek informerades om och visades samt där personal, stipendiater och forskare presenterade sig. Det hela avslutades på kvällskvisten med buffé hos institutets direktör i föreståndarbostaden. Rasande trevligt.
Under tisdagen gav vi oss så ut i la città eterna, kompetent och förträffligt ledsagade av kursledare Sabrina samt forskarassistent Simon, med syfte att studera det romerska beståndet av monument, byggnader och allehanda objekt in situ. Forum Romanum och Palatinen stod på schemat denna dag och vad som där finns att beskåda och begrunda är t.ex. det här:
Eller det här:
Och ja, givetvis det här också:
Onsdagens undervisning har fortsatt på det inslagna antikspåret med ett besök här:
Kejsarfora samt ett bostadshus vid Ara Coeli hanns också med innan det blev dags att återvända till institutet för litteraturstudier samt kvällsvard med tillhörande samkväm. Under torsdagen står Konstantinbågen samt Ara Pacis Augustae på schemat under rubriken "Konst och propaganda". På återseende.
Alla prossima volta,
/David
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)